Att införa 5S, TPM, WCM eller Lean Manufacturing ska ses som en investering och innebär vissa kostnader i början.
En förbättrad TAK-faktor är den viktigaste orsaken till en förbättrad lönsamhet.
TAK-faktorn (eller OEE) definieras som proportionen mellan verklig produktion och den teoretiskt beräknade kapaciteten. Många anläggningar körs idag med en TAK-faktor under 50 procent. Målet med TPM är en TAK-faktor på 80-90 procent.
Ett räkneexempel. Antag att man innan TPM producerar 10000 enheter per år och har en TAK–faktor på 50 procent. Efter införandet når man en TAK-faktor på 80 procent. I så fall kan man efter införandet av TPM producera 10000 * 80 / 50 = 16000 enheter i samma utrustning och med samma bemanning som tidigare.
Om marknad finns för expansion kan denna ökade kapacitet enkelt räknas om till ökade intäkter.
Om det inte är möjligt att öka försäljningen kan den ökade kapaciteten istället användas för att minska produktionskostnaderna. Detta sker genom att minska övertid, minska antalet skift, eller att färre linjer blir nödvändiga för att klara produktionen. Produktionskostnaderna minskar därför i takt med att TAK – faktorn ökar.
Oskar Olofsson, 2009








